Undersökningens syfte är att studera dialektutjämning och regionalisering i övre Norrland genom att undersöka fyra markerade dialektala drag ? norrländsk förmjukning, oböjd predikativ i pluralis, norrländskt som och he/hä ?det? ? utifrån de utomspråkliga variablerna geografi, ålder och kön. Undersökningen har genomförts genom att lyssna på intervjuer av fyra informanter per ort från följande fem orter: Piteå i Norrbotten, Burträsk i Västerbotten, Sorsele i Lappland, Aspås i Jämtland och Anundsjö i Ångermanland. Materialet är inspelat för projektet SweDia 2000.Studien visar att norrländsk förmjukning finns på alla orter men används i huvudsak av äldre. I inlandet (Aspås och Sorsele) har man kategoriskt dialektvarianten medan man vid kusten växlar i sitt bruk.

Denna uppsats handlar om hur presens particip fungerar syntaktiskt isvenskt skriftspråk. Genom sökningar huvudsakligen i Stockholm-Umeå-korpusen Suc II, men även i Parole, hämtas drygt 800 exempel påhur presens particip används i svenskt skriftspråk. Dessa particip delasupp i undergrupper beroende på vilken syntaktisk funktion de har:huvudord i nominalfras, attribut, bundet och fritt predikativ, adverbialoch predikativt attribut. Det sistnämnda redovisas tillsammans med frittpredikativ.Frågan om de presens particip som fungerar attributivt har adjektiviskeller verbal betydelse undersöks. Denna bestäms genom att de attributsom har verbal betydelse antas kunna skrivas om till en relativsats.Resultatet visar bl.a.

I modernt danskt språkbruk finns en tendens att välja icke-kongruerande form av perfektparticip istället för kongruerande i meningar som Væggene er malet och Naboerne er interesseret, så att man inte längre skiljer på verbalt och adjektiviskt perfektparticip i predikativ användning.Syftet med föreliggande undersökning var att ta reda på hur perfektparticip i predikativ användning uttalades respektive skrevs på danska, i en informantgrupp bestående av 10 informanter, varav 5 var kvinnor och 5 män. Metoden var att låta dessa informanter översätta en svensk text till danska, först muntligt och sedan skriftligt. Som komplement till min metod använde jag senare ytterligare två informanter till att lyssna på perfektparticipen i det inspelade materialet från undersökningen, för att de skulle uppge vilka former de hörde.Undersökningen visar att de manliga informanterna i större utsträckning än de kvinnliga informanterna valde den kongruerande formen av perfektparticip vid den muntliga undersökningen, trots att de inte själva var medvetna om detta. I de kvinnliga informanternas uttal var det ett uttal med [ð] som dominerade, och dessa informanter uppvisade en större medvetenhet om att både kongruerande och icke-kongruerande former av perfektparticip existerar i danska språket. I den skriftliga översättningen var det dock hos både de kvinnliga och de manliga informanterna den icke-kongruerande formen som valdes i störst utsträckning..

Syftet med undersökningen är att få ökad kunskap om nio andraspråkselevers grammatiska kompetens i användningen av adjektivkongruens i attributiv och predikativ ställning samt spetsställning.  Eleverna läser på nivåerna B, C och D inom svensk undervisning för invandrare på vuxenutbildningen (SFI), och dessa elever har gemensamma lektioner ibland. Syftet är också att jämföra dessa gruppers grammatiska kompetens utifrån processbarhetsteorin, som är en vedertagen teori över andraspråksinlärning. Processbarhetsteorin säger i stora drag att svenska lärs in i fem bestämda grammatiska steg vilka kommer i en bestämd ordning, och att dessa steg inte kan hoppas över. Det undersökta materialet har skrivits av informanterna utifrån en bildserie på åtta bilder, som har analyserats i en slags performansanalys som baseras på processbarhetsteorin.     Resultatet visar att det finns stora skillnader mellan grupperna inom de undersökta strukturerna, och resultatet pekar också mot att det finns stora skillnader inom grupperna.

I uppsatsen undersöks pronomen som kan brukas könsneutralt och omskrivningar som brukas i stället för dessa pronomen i åsyftning av en könsneutral referent (personbeteckning). Materialet som undersökts är 20 studentuppsatser, varav innehållet i 12 har ett genusperspektiv. Jag har utgått från att följande varianter har används i uppsatserna: pronomen som han och hon, dubbla pronomina: ex han/hon, det determinativa pronomenet den, reflexiva pronomen, demonstrativa pronomenen som denne/denna, indefinita pronomen, 2:a pers. personliga pronomen, pluralisformer, metonymier, upprepning av personbeteckningen, synonym till personbeteckningen, växling från singularis till pluralis, tilltal, infinitiv, passiv och substantivering.I regel brukas pronomen som han eller hon om det går att utläsa ur kontexten att en personbeteckning innefattar majoriteten män respektive kvinnor. Dessa är i grunden inte könsneutrala men kan brukas som sådana.